långhelg, trivsamt.

satt på bryggan igen. Iklädd en stor kofta som passar andra bättre och en sliten fläta som speglade min osäkerhet.
Sökte harmoni, fick längtan.
Väntade in kvällen. Gick sedan hem för att gömma&glömma.. 
-

för jag vet att det är så man gör.




 

inget är rätt.

har levt i en oroväckande verklig bubbla i tron om att regn och dåliga dagar slutat existera. Hehh. Tills idag. Den fina rosa bubblan (jag bubblan va rosa) jag nyss levt i sprack, typ då när mitt paraply gav vika efter att regnet piskat ut sitt vrede i from av nonstop överdrivet skyfall. Livet kändes äkligt och solsken och värme kändes som en orealistisk dröm. Ville gosa i min säng hemma. men nej. jag skulle gosa med Franska Nationella prov istället. typ inte samma. Inte ens nära

ville vara där. på bilden. 

vi är ett

jag vill vara precis så nära. 

jag bor precis vid sjön och vaknar alltid med en idyllisk utsikt. jag fotar aldrig den. inte med kamera, men ofta med mitt minne. Lyckades fota en vacker stund. inte bara med minnet utan oxå med min mobilkamera.